Italian Rococo Era Painter, 1667-1749 Painter and draughtsman, son of (1) Stefano Magnasco. He did not study with his father, who died when he was a small child. He went to Milan, probably between 1681 and 1682, and entered the workshop of Filippo Abbiati (1640-1715). His Christ Carrying the Cross (Vitali, priv. col., see Franchini Guelfi, 1987, fig. 238) faithfully repeats the subject and composition of Abbiati's painting of the same subject (Pavia, Pin. Malaspina). Alessandro Magnasco's early works were influenced by the harsh and dramatic art of 17th-century Lombardy, with dramatic contrasts of light and dark and livid, earthy tones, far removed from the bright, glowing colours of contemporary Genoese painting. The depiction of extreme emotion in the St Francis in Ecstasy (Genoa, Gal. Pal. Bianco) was inspired by Francesco Cairo's Dream of Elijah (Milan, S Antonio Abate). However, Magnasco was already expressing himself in a very personal manner, with forms fragmented by swift brushstrokes and darting flashes of light. The Quaker Meeting (1695; ex-Vigan? priv. col., see Franchini Guelfi, 1991, no. 18) is one of his first genre scenes. In this early period he specialized as a figurista, creating small human figures to be inserted in the landscapes and architectural settings of other painters. He also began collaborating with the landscape painter Antonio Francesco Peruzzini, with a specialist in perspective effects,   Related Paintings of MAGNASCO, Alessandro :. | Seascape with Fishermen and Bathers | Training the Magpie | Seashore | The Gypsies'Meal | Entombment of a Soldier |
Related Artists:
John Henry Twatchman
1853-1902 John Henry Twatchman Galleries
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
BAILLY, David
Dutch Baroque Era Painter, 1584-1657 Dutch painter and draughtsman. The son of a Flemish immigrant who was a calligrapher and fencing-master, Bailly was apprenticed to a local surgeon-painter and then to Cornelius van der Voort (1576-1624), a portrait painter in Amsterdam. In the winter of 1608 he started out as a journeyman, spending a year in Hamburg and then travelling through several German cities to Venice and Rome. On the return voyage he visited several courts in Germany, working for local princes, including the Duke of Brunswick-Wolfenb?ttel. While no works survive from the immediate period following his return to the Netherlands in 1613, descriptions in old sale catalogues suggest that he may have produced history paintings in the manner of his contemporaries Pieter Lastman and the Pynas brothers.